Okej, jag höll visst nästan på att glömma att berätta om när Caroline var här och hälsade på ju. Intet ok. Så får smita in den här texten nu innan jag börjar radda upp den långa jul-sommarlovsresan.

Så ibörjan av januari, precis efter att jag för första gången varit riktigt magsjuk här i Peru, så kommer min barndomsvän Caroline och hälsar på. Vi kom även fram till att vi i år firar 20 år som kompisar och nu skulle vi ut och resa ihop för första gången. Så var det dags att planera, vad ville vi göra? För att få en resa som var så olik Europa som möjligt blev det snabbt klart vart vi skulle ta vägen: Öknen och djungeln!

 

Efter en del "casual" turistande i Lima tog vi sen bussen till Ica och Huacachina. Efter att ha checkat in på vårt hostel åkte vi den klassiska sandboarding/sandbuggy-turen. Det lustiga var att vår chafför var samma chafför som jag hade när jag var där med hela studenthuset för typ 4 månader sen. Han kände igen mig och vi skämtade lite om all galenskap och bus som hade hänt sist. Efter en natt i ökenghettot fick vi nog av värmen och tog bussen tillbaka till Lima igen.

 

Sen var det dags att packa lilla ryggsäcken för att åka ut i djungeln tre dagar. Vi hade via mina vänner här hittat ett mindre företag som anordnade djungelresor till ett lite ekonomiskare pris.Förra gången jag var i djungeln var det i Puerto Maldonado med Mamma och Pappa, men den här gången åkte vi till Iquitos, lite mer norrut, precis där Amazonasfloden startar.

 

På flygplatsen blev vi hämtade med motorikscha (tuctuc) av vår engelskpratande guide. Iquitos är för övrigt den största staden i världen som inte kan nås via vägar, utan endast via båt eller flyg. Visst fanns det en del bilar på gatorna men det som dominerade mest var tuctucs, för de är små och smidiga, billigare och har ju gratis luftkonditionering i vinddraget. Vi blev installerade på ett ekonomiskt hostel och tittade lite runt i staden innan vi gick och la oss för att stiga upp tidigt nästa dag. På morgonen blev vi upphämtade och skulle även betala. det gjorde vi till chefen, och han hade ett väldigt speciellt förnamn efter en historisk person som börjar på H och är känd från Tyskland...  Japp, det värsta! Varför han heter det är lite oklart, men typ som att hans föräldrar var intresserade av Tyskland och ville döpa honom efter någon som varit betydelsefull därifrån.

 

       

 

Efter betalning drog vi iväg med vår guide. Först ner till en marknad nere vid hamnen där vi provade på grillade larver. Smakade mest salt och fett. Sen sattte vi oss i en liten buss-båt och åkte iväg 2 timmar till vår lodge. Ekonomiskt men trevligt. Otroligt god mat hade de, och hur mycket vi än försökte proppa i oss så åt vi alltid för lite enligt kocken. Vistelsen rullade sen på, i samma kläder alla dagar och med oräkneliga lager av solskydd och myggmedel. Vi åkte och tittade på ställen där de tog hand om olika djur. mer eller mindre bra kvalitet såklart. Vi fiskade pirayor (vi fick inga, men vår guide fick två små som vi hade till lunch sen), vadade i alldeles för högt vatten så vi blev blöta upp över halva låret ("det är ju en del av äcventyret" sa vår guide). Vi hade även med oss en fjortonårig grabb från en av byarna som "praoade" som guide hos . Vi letade upp stora spindlar när vi gick hem från byn i mörkret, badade i Amazonas och vandrade genom mangroveskog. Mindre bra ide. Jättemycket vatten, jättemycket mygg och opålitlig mark. Men vi överlevde tack vare varsin vandringskäpp samt stöd från praktikanten och guiden som visste var de "gåbara" rötterna fanns gömda någonstans i det brunavattnet. 

  

 

Andra kvällen tyckte vår guide att det var dags att vi sov som vanligt djungelbyfolk. Så vi packade våra väskor coh satte oss i en liten,liten båt och åkte ut på en igenväxt lagun för att leta reptiler. Vi såg dock inga anakondor eller alligatorer, men stjärnhimeln var magisk! Speciellt med allla ljud från djungeln. I lagunen blev det ett svart spår bakom båten då vi plöjde igenom de gröna småbladen som växte på ytan. Sen åkte vi in ock kryssade mellan alla träden i en mangrovedel av lagunen. både Jag och Carro trodde vi skulle fastna med båten eller tippa ur. Här gällde det att ducka för träd och grenar, inte stötta med handen då det fanns spindlar och ruskigt långa svarta taggar på hela trädstammar till och från. Tillslut kom vi fram till vår sovplats. Ett litet hus uppbyggt på stolpar, Inga fönster eller dörrar, mer ett räcke runtom. Idag användes huset mest som majstorkningsskjul. Vi var helt paffa. Efter lite majskolvsteknologi från vår smarta praktikant var myggnäten fastsatta i takbjälkarna och madrasser framlagda på golvet. Sen var det matdags. Visst hade vi sagt att vi inte åt lika mykcet som peruanerna på kvällen, men mat vill man ju ändå ha. kvällsmaten den här dagen bestod av varsin kokt potatis med salt, serverat i ett bananblad...

 

Sen var det bara att krypa ihop under sitt lilla myggnät och försöka sova. Gick rätt ok. Men summan myggbett efter de här tre djungeldagarna var fruktansvärd. Isch! Tillbaka i Iquitos duschade vi ordentligt. Det var skönt! Vi åkte även och tittade på ett fjärilshus och ett annat center där de tar hand om misshandlade vildadjur (ficktjuvsapor och en jaguar). Sista dagen gick vi på ett museum som ahndlade om alla de olika ursprungsbefolkningsgruper som finns runt amazonas. Guiden pratade på bra och bjöd oss att åka med och hälsa på hans mormor och morfar i någon avlägsen djungelby så vi kunde lära oss göra klassiskt hantverk (saker som inte händer i Sverige). Vi tackade snällt nej och tog flyget hem nästa morgon.

 

    

 

Opsch, det blev visst en lång text. Ursäktar för det men hoppas att ni fått lite mer inblick i vad som händer här borta. Ta hand om er så hörs vi nog snart igen!

Abrazos fuertes!