Tiden går ju fasligt fort när man har roligt. Terminen här börjar gå mot sitt slut, tentorna kommer alldeles för snart och solen steker på mer och mer. Då tiden även har en tendens att fyllas upp och försvinna spårlöst så kommer här en kvick "hänt i veckan".

 

Finbesök från Sveariket. Min kära syster Emma med sin man Jerker har kommit hit! Varför då?, som en av mina klasskompisar litte förstrött frågade. Jo för att se till att jag sköter mig, misstänker jag, men även för att se hur vardagslivet här ser ut, föräta sig på choklad på chokladmuseet, kolla på det häftiga keramikmuseet, och ta piscodrinkar och glass till eftermiddagsfika på discotekets balkong och allmänt turista runt i Lima såklart. I fredags gick vi ut på bio med folket på Jasil (entreestrellar hette filmen) och kom hem kl 2 på natten.

 

        

 

Första jordskalvet upplevde vi även i fredags. vi satt alla tre i min lägenhet och snackade med två till frånmitt hus när det plötsligt kom ett dovt buller och allting började skaka. Vår spontana gissning var först att det var ett flygplan som flög alldeles för nära, men det var ett jordskalv... Så då flyttade vi oss kvickt undan från de skallrande fönstrena och ställde oss i dörrposten som förhoppningsvis är stadigast i huset. Skalvet var svagt, ca 5.7 på richterskalan och varade bara några sekunder. Dess centrum var ute i havet rätt långt från Lima, så det var rätt lugnt. Men skalv är ju inte ovanliga på den här kontinenten.

 

      

 

Exkursionsdags igen. På lördagsmorgonen drog vi iväg i buss mot Chosica och st. Eulalia, ca 1,5 h från Lima för att göra en utflykt med kursen naturkatastrofernas geografi. Första stoppet var att plocka upp vår guide vid torget, samt att köpa glass (viktigt). Väl uppe i riskområdet vid de gråa sten och sandbergen pratade vi med lite folk som bodde i området, samt vanrade upp på berget för att kunna se var vattnet rann under regnperioden. Faran och risken i det här området är att när regnperioden kommer forsar vattnet ner för bergen i störtfloder och får stora stena och klippblock att falla ner i byn. Detta fenomenet kallas på peru-spanska för Huayco. Under vår 40 min långa bergstigning fick vi även sällskap av en hund som hittade oss på torget. Den skuttade glatt med oss hela vägen upp med kopplet hängande efter sig och vi bjöd den på vatten när vi var framme vid vår slutpunkt. Väl nere på torget igen hittade den sin matte som var förbryllad över vart hennes hund hade tagit vägen.

 

Efter lite mer undersökning av byn och dess konstruktioner mot katastrofer var det lunchdags. Och även dags att testa en ny peruansk klassiker till maträtt: Pachamanca. Denna maträtt är typisk för djungeln och tillagas i ett hål i marken med glödande stenar. Rätten består av en stor potatis, en gigantisk sötpotatis, en majskolv, ett knippe stora bönor med lila ärtor inuti, en speciell sötmajsröra i blad, kyckling, lite fläskkött och en bit ost. Gott och otroligt mättande. Kunde inte ens klämma i mig hälften. vi hade även en omkringgående lpacka som luncsällskap och det kom lite försäljare till bordet och sålde smycken och vin till mina klasskamrater. Bra grejer att ha med sig från en exkursion! Sen var det återigen dags för glasspaus för allihopa och en försenad föreläsning/intervju med en man från civilförsvaret. Enligt vår plan skulle vi vara hemma vid senast halv fem, men klockan hann bli sju halv åtta innan vi återigen var på skolans område. trötta och hungriga. Men som vanligt är det alltid roligt att kunna se helt andra delar av Peru, och lära sig mer om hur systemet här egentligen fungerar.

 

             

Och här är jag nu, i skolan, skrivandes på min blogg. Imorgon är det fredag och jag ska åka till Cuzco för att äntligen kunna bocka av det mest obligatoriska som finns i Peru, Machu Pichu! 

 

 

Och med det här önskar jag er alla en trevlig helg!

Besitos y abrazos grandes!