Fredag morgon träffades vi allihopa för att åka taxi gemensamt till busstationen. Vi var 16 stycken som skulle resa tillsammans, 14 Jasilhousare och två kompisar. På bussstationen gick allt relativt smidigt när alla 16 pass hade kontrollerats och biljetten för Perúbus VIP var betald (90 kr). Bussen var stor och bekväm med enkel toalett och konstant rullande spansktalande filmer. Efter ett par timmars resa delades det ut små plastade frigolitboxar, liknande köttfärsförpackningar, med bröd med inbakt skinka, kakor och godis. Strax därefter även dricka. Påminde lite om att åka flygplan. Resan till Ica tog ca 4,5 h och sen tog vi kvickt en taxi på 10 min till turistoasen Huacachina. Där fanns det SOL!

 

           

 

Huacachina är som ett litet hippieparadis; en liten lagun mitt i öknen omgiven av hotell och backpackerhostels med pooler, resturanger och hängmattor. På den lilla promenaden runt lagunen säljs flätade armband och smycken av diverse typer (ja, jag har köpt mina första tre par örhängen nu...). Efter incheckning på vårt vandrarhem med sovsalar för 8 pers och lite snabbkäk av mackor var det dags för Sandbuggy och sandboardingtour. Något av det roligaste jag gjort! Vi satte oss tio pers i en speciell sandbuggy-bil/vrålåk med rediga säkerhetsbälten och sen bar det av ut i sanddynorna. Upp och ner snabba i snabba svängar och utför flera hiskeligt branta dynor. Innan vi åkte var jag lite orolig för att jag skulle bli för rädd, men det hela slutade i att jag tjöt och skrattade av glädje istället. Väl ute i öknen måste man ju testa sandboarding med. De som redan kan åka snowboard kan hyra det som extra och köra i dynorna. Vi andra, vanliga dödliga, kör pulkavarianten; Man lägger sig på mage på en bräda och håller i två tyghandtag, sen gäller det att hålla upp ben och huvud medans man åker i ruskig fart med huvudet före nerför värstingdynorna. Som vanligt var första backen den läskigaste, för vi började ju inte i en grön-pist-variant, utan ska det va så ska det va! Därefter åkte vi även i några backar till, brantare och brantare för varje gång. Touren avslutades sen med att titta på solnedgången från en av det högsta dynorna med en massa av fotograferande och diverse frivilligt eller ofrivilligt rullande nerför sanddynorna. Väl sandtäckta åkte vi sen ner till hostelet igen för kvällsmat. Senare gick vi även upp i sanddynerna igen för att titta på stjärnorna, en lyx som oss inte är unnade i Lima. Det var fantastiskt vackert att ligga där på rygg i öknen och se andra stjärnbilder än vad jag kan se hemma på norra jordhalvan. Natten avslutades sen med utgång och salsaträning (det börjar gå rätt bra nu!).

 

          

 Ökenbilder! Sandbuggy och boarding bilder kommer  i senare inlägg. Sist är en bild på lagunen, mindre ren.

 

Lördag morgon gick vi upp kl 6 för att åka på en tour till Islas Ballestas, några öar med speciella klimatförhållande, fåglar, sjölejon och pingviner. Efter en timmes bussresa kom vi fram till Paracas varifrån vi åkte med en båt ut till öarna. Vattnet var grönturkost och stänkte friskt upp på oss allihopa. Och det var väldigt salt! Första stoppet var en stor kandelaber ritad i sanden, en geoglyf, ingen vet riktigt säkert när eller av vem den är gjord, men med hjälp av saltvattnet och solen så hålls den kvar och förstärks. Därefter tittade vi på flera klippöar fullproppade med guanofåglar, vars bajs är jättedyrt men bra gödsel, ännu fler fåglar, lite pingviner och flera grupper med sjölejon. Efter en iskall tur på 25 min tillbaka till hamnen och en snabb lunch åkte vi tillbaka till hostelet. Eftermiddagen fördrivde vi med att paddla lite i en båt i lagunen, shoppa lite flätade armband, äta glass och sova i en hängmatta. Efter kvällsmaten var det stjärnskådning och utgång igen.

 

            

Båtutflykt till Islas de Ballestas i världens största flytvästar. Bild på kandelabern. 

              

 

       

 

Söndag morgon splittrades gruppen. Några åkte tidigt hem till Lima, och jag och tre till åkte buss till Nazca för att se Nazcalinjerna. Nazcalinjerna är stora geoglyfer uppritade av nazcafolket för ca 1500-2500 år sedan. Men det är fortfarande ett mysterium om varför de finns. Kanske var de cermoniella platser eller kanske var det bevattningssystem. Väl i Nazca lyckades vi förhandla oss till ett bra pris på att få skåda linjerna från ett litet flygplan, 90 dollar för resa ut till den flygplatsen och 35 min i luften ovanför sevärdheterna. Flygplatsen i Nasca var pytteliten och vi lämnade våra väskor bakom den lilla disken till flygbolaget. Därefter fick vi vänta 30 min i den lilla väntsalen innan vi gjorde en mycket enkel säkerhetskontroll och blev hämtade av de två piloter som vi skulle flyga med. Planet var pyttelitet. Det fick plats två piloter och fyra passagerare, så därmed var det ju alldeles lagom. Alla fick vi varsitt par hörlurar och piloterna skämtade lite om att de var trötta och kanske skulle sova lite. Sen bar det av i ett motorvrål och det lilla planet lyfte. Vi flög på ca 3 km höjd och piloterna körde så att alla nazca-figurer skulle kunna ses från båda sidorna. Det betyder att efter att figuren synts på högersidan gör de en snabb sväng för att visa vänstersidan samma figur. Det gick ganska bra i början, fantastisk fin utsikt,  lite klurigt att lyckas se linjerna ibland bara och det var rätt turbulent med det lilla planet. Men efter en stund tyckte jag att det var konstigt kallvarmt i det lilla planet och jag svettades...? Ohoh, jag höll på att bli åksjuk! Min granne hade redan spytt i omgångar (dock av lite andra själ) och nu var det min tur. Jippi! Efter det var det lite svårt att hålla fokus på linjerna, det blev en snabbkik genom fönstret bara och sen försöka att titta långt rakt fram för att inte må ännu mer illa i svängarna och givetvis göra tummen upp för att försäkra piloterna om att jag var relativt ok. Sen var det väldigt skönt att komma ner på marken igen... Tre av oss fyra vacklade därefter in på toaletten och tog det väldigt lugnt på resan tillbaka, först till busstationen i Nazca och därefter i en trång buss til Ica. Klockan åtta åt vi lunch i Ica, efter att ha levt på kex och frukt hela dagen. Första bussen hem till Lima var fullproppad och när vi kom tillbaka från kvällsmaten visade det sig att den senare var inställd. Klockan halv elva lyckades vi komma med på en VIP PerùBus igen och vi sov illa tills vi kom fram till Lima vid tre på måndagsmorgonen. 

 

           

Och idag är jag lyckligt lottad som inte har några lektioner, så jag har sovit en hel del (då cirka tre nätters sömn saknas, bilden nedan illustrerar energinivån) och tagit det rätt lugnt. Det har varit en fantastiskt rolig men intensiv helg, och nu är även Nazcalinjerna checkat. Även om kanske flygturen var det mesta av upplevelsen... För tillfället har jag inte jättemycket bilder från äventyret då min kamera dog sanddöden, men det kommer droppa in lite fler bilder så småningom!

 

Puss och kram på er allihopa!