Tålamod för ovisshet
Att Peru och Lima bjuder på en total kulturskillnad, det har ju varit tydligt från början. Dock har jag ännu inte riktigt förstått det här med peruansk tid, när någonting egentligen ska börja och när man borde vara på plats. Detta blev väldigt tydligt under lördagens konsert....
På grund av diverse förkylningar blev vi bara två från Jasil som tillsammans med min fadder och hans kompis åkte till konserten i Barranco. Vi hade fått reda på att det var insläpp mellan kl ett och kl tre, och att det gällde att vara där i tid för att få plats och undvika kö. Strax innan två tog vi gemensamt en taxi bort till Lokalen "Noon" där konserten skulle äga rum. Kön var inte fasligt lång, och i och med att våra namn redan var uppskrivna på listan så kom vi in kvickt och gratis. Väl inne såg lokalen ut som en gigantisk industrihall, fast med en stor scen rakt fram och barer på båda sidorna. Klockan var knappt två och vi köpte varsin öl medans vi väntade på att konserten skulle starta. Lokalen var ganska tom när vi kom, men fylldes inom en timma snabbt på. Totalt var vi ca 2000 pers därinne, varav väldigt få extranjeros (kanske sju?). Ur högtalarna skrålade konstant hög och bullrig latinsk discomusik, det vill säga partyhits blandat med salsa, reaggeton och mycket smör. Tiden gick, klockan blev tre, blev fyra och ingen visste egentligen när konserten skulle börja. Vi fortsatte att snacka, vilket dock var väldigt svårt i den ljudmängden som redan fanns, vi dansade så gott det gick där det fanns plats och vi vandrade lite fram och tillbaka inne i lokalen och pratade med folk vi kände eller råkade lära känna (typ två svenskar till). Klockan blev fem coh lite gratisarmband och brillor kastades ut till folkhavet. Klockan blev sex och en födelsedag firades på scen. Vi började bli en aning trötta på att vänta, och på att stå upp (stackars alla peruanskor som hade skyhöga klackar hela tiden!). Klockan blev sju och då stängdes äntligen ridåerna...! Men de öppnades tio minuter senare utan förändring. Tillslut, lite drygt klockan kvart över åtta startade konserten med bandet Pasabordo! Efter sex timmars väntande fick vi alltså till sist uppleva en latinokonsert på 45 minuter! Fett värt! Eller ja, smörigt var det återigen i alla fall. De spelade många klassiska latinohits och hela publiken sjöng med. Det var roligt att se dem. Strax efter nio tog vi sen taxin hem till Jasil igen...
Lite smakprov på låtar från kvällens band.
Resten av helgen har det varit rätt lugnt. Vi har nu även hittat upp på terrassen på femtevåningen där vi nu haft allsång till latinska kärlekssånger och gitarr två kvällar i rad. Jag kan verkligen inte texterna till alla, men det går rätt bra att gissa sig fram. Stoppar in ett "amor" här, lite "ägare av mitt hjärta" där och avslutar med att jag inte vill förlora dig, så kommer man rätt långt. Sångerna är verkligen otroligt känslosamma, och texterna liknar ofta mer dikter än något annat. Får väll se till att lära mig några mer så att jag kan sjunga med bättre nästa gång, för nu sitter jag mest och lyssnar, nynnar och är allmänt faschinerad.
Utsikt från terrassen dag och natt, samt allsång!
En av allsångslåtarna. Bandet Camila har överlag väldigt vackra och känslofulla låtar.
Igår, måndag, passade jag även på att åka till San Isidro för att rösta (det är ju valår i år). Delade en säker taxi, en kontakt till Jasil, med en till jasil-boende som skulle på samma håll. Efter ca 20 min kom vi fram till "Bosque del Bolivar" (Bolivarskogen) där svenska konsulatet låg på en gata bredvid i en vit byggnad. Inne på konsulatet, i det lilla rummet med två glasluckor, hängde bilder på Stockholm och Lucia. Röstningen ägde rum på ett litet kontor innanför där valsedlarna låg på kanten av ett lagom hemmastökigt skrivbord. Det som var mest märkligt var att prata svenska där, i en peruansk byggnad, och med myndigheter dessutom, inte random bytisar på skolan som jag brukar annars. Men det tog i alla fall max fem minuter att rösta, det fanns nästan inga andra där så det gick smidigt! Sen var det taxi hem igen såklart.
Bolivarskogen, det vill säga en park med lite mer träd på rad och utan gångar. Men en fin liten damm hade de med!
Ingång till svenska konsulatet.
Idag börjar skolveckan för mig igen, första lektionen har jag klockan tre. Ska bli spännande att se hur det går med övningarna nu, får återkomma om det senare i veckan! Avslutningsvis kommer här en bild på dagens lunch:
Meny med grönsaks och kycklingsoppa till förrätt, som huvudrätt stekt fisk med ris och ärtpuré. Till detta serverades det idag kamomillsaft/vatten/juice. Pris: 23 kr
Hoppas ni får en fortsatt trevlig vecka!
Nos vemos!
Bra gjort att rösta! Jag gillar lunchen, donut-ris och en överkörd fisk :)